MAN KAN NOG SÄGA ATT HAN GÅR NU

Ja, det kan man nog säga. I tre dagar har han föredragit att gå istället för att krypa och har mer och mer börjat ställa sej upp själv och börja gå.
Känns så overkligt! Min son kan gå!
Jag lyckades dessutom fånga honom med filmkameran när han ställer sej upp, går, släpar lite på tvättkorgen och sen klättrar upp i ugnen. Ja, matugnen. (Den var inte på).
Det var skitkul!

Det luktar skit i hallen. Andreas undrade när han kom hem om jag glömt slänga en bajsblöja som låg någonstans och luktade. Jag förklarade att jag har rensat avloppet i tvättstugan idag.
Nu tänker du säkert "Vad i helsike gör hon det frivilligt för?".
Jag gjorde det verkligen inte friviligt. Jag och Emil städade hyllorna därinne och jag lyfte upp någonting, minns inte vad, och hör hur någonting litet slår mot betonggolvet. Jag visste direkt vad det var. Den blåa stenen på min ring. Om det bara är någon låtsas sten i glas eller om det är en safir (vill inte gärna tro det i dagens läge). Jag blev helt bestört. Med ett gråtandes barn som hängt mej i byxorna hela dagen, slet jag upp brunnen med en potatisskalare och lös med en ficklampa i all den äckliga gegga som var där.
Slutade med att jag hämtade ett decilitermått och började hinka ur vattnet för att se om den låg i botten. Nee, ingenting kunde jag se. Emil storgråter och jag lyser febrilt med ficklampan. Efter 20 minuer gav jag upp.
Uppgiven och ledsen fick jag plocka av mej ringen som nu blivit vass. Jag måste ordna upp det här. Jag älskar den ringen!
Men eftersom jag återfick min vante så har jag förtröstan om att hitta denna lilla, nästinpå obefintliga, ovalformade sten någonstans.

Nu ska jag lägga mej alldeles strax. Lite besviken över ringen och nervös inför morgondagen. Jag har bett pappa printa ut ett dussin jobbansökningar som jag snällt ska dela ut imorgon ihopp om att få ett helgjobb.
Så jäkla sjukt med försäkringskassan... (för att prata om f-kassan..) De vill att man anmäler sej som arbetssökande för att man ska slippa plocka ut 100 % föräldraledighet. Har man ett jobb vill de att man ska återgå dit för att jobba ett visst antal timmar där och resterande tiden vara hemma med barnet. Så att det också ska uppgå till 100 %. Detta för att man ska få behålla sin SGI.
Kruxet med mej är att jag inte har något jobb, dvs anmälningen hos arbetsförmedlingen. Men om jag får ett jobb, kan jag ju ändå inte ta det, eftersom jag inte har någon barnpassning på den tiden man bör jobba.
Hur sjukt är inte det?

Nu är det natten.

Kommentarer
Postat av: sabina

just jäklar.

tiden går bra fort.

snart har ni ingen bebis längre. :)

Aa, vi åker på en weekend till krakow bara för att sova mysa och strosa. ;D

2009-02-06 @ 08:51:09
URL: http://sabinabergstedt.blogg.se/
Postat av: Isabel

Så nu har du inget spädbarn hemma längre ;-) (De är tydligen spädbarn tills de början gå, enl wikipedia)



Sist läste jag Jonathan Kellermans Billy Straight, tokbra bok och nu har jag på börjat Leif GW perssons ena roman, hade visst två olästa i hyllan och den är helt ok!

Jag är ju absolut mest för kriminalromaner men ibland så smyger det annat in också.

Kajsa Ingemarsson är också väldigt bra, får hem hennes femte bok nästa vecka.

2009-02-06 @ 09:13:21
URL: http://issapissastankar.blogg.se/
Postat av: Pernilla

Skitsnygg design på bloggen! Tack för inbjudan igår! Jag kommer jättegärna snart! Blir nog hemma i helgen, så vi kanske kan ses nåt? Kram!

2009-02-06 @ 09:36:20
URL: http://pernillaohlsson.blogg.se/
Postat av: Micaela

Visst är det kul när dom går?! Max har varit så lycklig sen dess =) Haha ha! Och vilken frihet för mig, sjukt skönt!!

2009-02-06 @ 11:04:08
URL: http://micaelasruta.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback